Efter Donald Trumps oväntade seger i det amerikanska presidentvalet den 8 november har de långa stasobligationsräntorna stigit. Med 2,3 procent har amerikanska tioåriga statsobligationer nått den högsta nivån på elva månader, och har stigit med cirka en halv procentenhet på en vecka. Räntorna har stigit även i andra länder, däribland Tyskland. Ränteuppgången för företagsobligationer har dock varit mer dämpad.
Skattesänkningar viktigare än budgetunderskott
När Donald Trump blir president kommer han att ha en republikansk kongressledning som kommer att göra det lättare för honom att genomföra sin ekonomiska politik. Om – och det är inte säkert – han kan komma överens med sina republikanska kolleger i kongressen.
Historien är dock på Donald Trumps sida. Republikaner talar ofta om att vara konservativa när de är i opposition mot demokratiska presidenter. När de väl sitter vid makten kan de ofta leva med budgetunderskott och ökande skuldbördor, bara skattesänkningarna är tillräckligt stora. Det finns inget republikaner älskar mer än skattesänkningar. Ett bra exempel på detta var när Ronald Reagan var president 1981–1989 och skatterna sänktes och budgetunderskottet ökade.
Företagsobligationer inte påverkade
Tittar man på företagsobligationer är effekten inte densamma. Den globala företagsobligationsfonden SKAGEN Credit till exempel, har knappast rört sig sedan det amerikanska valet. Ett skäl till detta är att den har låg duration och är därför inte är särskilt känslig för ränteförändringar. Sedan början av året har SKAGEN Credit haft en avkastning på 6,1 procent mätt i svenska kronor.
Kreditspreadar varken låga eller höga
De genomsnittliga globala kreditspreadarna, skillnaden mellan räntan på statsobligationer och företagsobligationer, är cirka två procent för närvarande. Detta ligger nära den genomsnittliga nivån under de senaste 16 åren. De högsta kreditspreadarna såg vi mitt under finanskrisen i slutet av 2008, när de nådde 6,5 procent, medan de lägsta var under våren 2004 då de gick under en procent (se diagrammet nedan).
I takt med att konkursrisken för emittenten ökar, vidgas spreaden. Så en stor spread mitt i finanskrisen 2008 innebar att marknaden trodde att fler företag skulle gå i konkurs än de trodde under våren 2004 då de ekonomiska förhållandena var ljusare.
– En större uppgång i räntorna har hittills endast gällt statsobligationer. Vi har sett något större kreditspreadar i tillväxtmarknaderna, men det är naturligt. När den ekonomiska osäkerheten ökar flyr investerare alltid till "kvalitet", och för över pengar från tillväxtmarknader till USA, säger Tomas Nordbø Middelthon, portföljförvaltare av SKAGEN Credit.
Bra tillfälle för obligationsplockning
En hel del investerare skiljer inte mellan underliggande avkastning och kreditspreadar. En utförsäljning utlöst av en ökning i amerikanska statsobligationsräntor kommer också att leda till en utförsäljning av företagsobligationer. Av fel skäl verkar det som i många fall, eftersom företagens kvalitet är oförändrad.
– Att välja rätt obligation som säljs av fel anledning är för tillfället en bra strategi. I en miljö där de långräntorna är på uppgång är det dock klokt att köpa företagsobligationer med låg duration och med måttlig kreditrisk. I SKAGEN Credit upprätthåller vi en låg duration (runt 1) och vi håller kreditrisken ganska låg genom att alltid investera minst 50 procent i företagsobligationer av högre kvalitet investment grade, säger Tomas Nordbø Middelthon.
Varför har långräntorna gått upp?
Det finns olika förklaringar bakom ränteuppgången i USA. En uppfattning är att Donald Trumps ekonomiska politik kommer att öka den amerikanska statsskulden, vilket kommer att driva upp inflationen. Därför har vi sett en ökning i de långa räntorna. En annan uppfattning är att hans politik kommer att öka tillväxten och att Donald Trump sannolikt kommer att utse två hökaktiga Fed-ledamöter som är mer benägna att höja räntorna, vilket sätter tryck uppåt på de långa räntorna. benägna att höja räntorna, vilket sätter tryck uppåt på de långa räntorna.
